Tre sätt att tänka inför livet efter oljan

Sam Nygren puttar fram monstret på scenen och får nya sätt att tänka kring livet efter oljan. Tre tankesätt som gör dig mindre stressad inför en omvärld där vi inte längre har tillgång till den billiga energin.

Text och bild: Sam Nygren

Jag läser just nu om boken ”World Made by Hand” av James Howard Kunstler. Den kom ut 2008, så det är ett decennium sedan läste den förra gången. Boken är en framtidsskildring av ett USA i livet efter oljan där både ekonomin och demokratin har kraschat. Många skulle nog vid en första anblick kalla den för en dystopi, men jag skulle inte säga det. Världen innehåller mycket av det som ger värde i livet, som stillsamma promenader i sommarkvällen och kärleksfulla relationer. Den handlar om ett fiktivt community, Union Grove, på landsbygden norr om New York. Där samhällsekonomin och demokratin har fallit bort, några pandemier har svept igenom landet och världen åter igen är superlokal med få nyheter som kommer in så försöker de upprätthålla medmänsklighet och en givande vardag.

Jag känner personligen att det är väldigt nyttigt för mig att reflektera över konkret hur en sådan värld ser ut. Att göra den levande, så den inte blir ett monster i garderoben som man aldrig ser. Det som gömmer sig i mörkret är mer skrämmande. På det här sättet tvingas en sådan här framtidsskildring, som jag och många andra tänker är ett realistisk scenario av framtiden, ut i ljuset. I bakhuvudet gör det mer skada än framför ögonen.

Av att putta fram monstret på scenen så har jag fått nya sätt att tänka på det jag gör idag. Det känns skönt att ha en vision av vart vi kan hamna, för då kan jag bättre fokusera på vad jag gör idag. De här tankesätten gör mig lugnare och mindre stressad, kanske kan de hjälpa dig också att navigera mot en oviss framtid?

1. Det räcker att producera ett överflöd av en grej

I en värld utan oljan är vi alla producenter, såklart. Men vi behöver inte alla producera allting. Det mest naturliga mänskliga beteendet i en kultur är att leva i en gåvoekonomi, vilket vi också kommer att falla tillbaka i, efter att den här korta seyoren med marknadsekonomi har tagit slut. Men det räcker i en värld efter oljan att producera överflöd av en sak. Det kan vara honung, mjölksyrade grönsaker, något hantverk, fårkött eller något helt annat. Att ha ett bytesmedel är det som är en riktig valuta i en värld efter oljan.

2. Den viktigaste omställningen är att stärka oss själva till att tänka att vi är kapabla

Personlig resiliens, vår egen motståndskraft till att hantera förändringar, är viktigare än preppa med saker. I boken så är det personerna och grupperna som är handlingskraftiga, som anpassar sig till det nya livet med dess nya förutsättningar, som klarar sig bättre i en värld efter oljan. En stor del av den omställningen är att välkomna det nya livet. De personer som klamrar sig fast vid drömmar om hur det var förut, med alla bekvämligheter och lyx, blir passiva och deprimerade. Det finns en vardag i livet efter oljan också. De personer som tänker om sig själva att de är kapabla, att de kan ta sig för saker, är också de som har det bra. De överlever inte bara. Det finns mycket av värde i livet utan billig energi. Det går att njuta av sommarkvällar fiskandes vid en sjö, likaväl då som nu. Kanske än mer i framtiden.

3. Det behövs inte så mycket matproduktion för att vi inte ska gå hungriga

Egentligen behöver vi inte odla så många olika grödor för att vi ska bli mätta och få vårt näringsbehov tillgodosett. I boken äter de majsbröd hela tiden. Surkålen har hjälpt många kulturer i historien genom svältperioder. Potatisen är vi alla medvetna om hur bra den är. När vi odlar för att förbereda oss på livet efter oljan så räcker det att odla det allra viktigaste, det som vi kan klara oss på för att bli mätta och få näring av. Såklart kan vi vilja odla mer än majs, kål, potatis, bönor och squash – men det är ingen nödvändighet. Se till att du väljer ut de grödor du vill kunna odla i livet efter oljan så att du både kan vara självförsörjande på råvaran och utsäde till att odla dem. Du behöver inte vara självförsörjande idag, men se till att du kan skala upp odlingen av dem när det behövs. Så välj t.ex. fem grödor som;

(1) täcker ditt behov av näringsämnen
(2) krävs liten arbetsinsats vid odling
(3) går enkelt att ta egna frön från, helst samma år
(4) ger bra skörd per kvadratmeter
(5) säkra på att ge god skörd med lite angrepp från skadedjur och klarar av både torra och blöta somrar
(6) klarar av lagring eller är lätta att förädla så du är självförsörjande fram till maj året därpå
(7) gott
(8) passar in i en växtföljd

Förutom dessa fem kan du sedan ösa på med hur mycket perenner du vill och hur mycket ”lustodling” som du vill.

En bonus är att du av fröodlingen får ett överflöd att ge bort, se punkt 1.
Nu går jag lite utanför ämnet, för det är ju förberedelse inför den plötsliga krisen och inte livet efter oljan, men vid en framtida matkris kan du ju då också ge bort fröpåsar till andra som behöver komma igång och bli mer självförsörjande, till exempel vid ett soppkök som ni ordnar i bygden. Där kan man på olika sätt stärka andra till att tänka att de är kapabla att hantera den krisande omvärlden, se punkt 2.

Vad tänker du när du läser de här tre sätten att tänka kring förberedelser till livet efter oljan?

1. Det räcker att producera ett överflöd av en grej
2. Den viktigaste omställningen är att stärka oss själva till att tänka att vi är kapabla
3. Det behövs inte så mycket matproduktion för att vi inte ska gå hungriga

Något tankesätt som du vill lägga till eller något som du inte håller med om? Kommentera gärna.