Jag som ligger bakom Inte bara morötter heter Sam Nygren och är en oberoende skribent. Jag har i flera år hängett mig åt självhushållning och omställning. Jag skriver inte för någon tidning eller för något politiskt parti. Det här gör jag helt ur min egen känsla att det behövs. Jag är intresserad av att undersöka de här frågorna för min egen skull, för det är något jag funderat på väldigt länge. Jag har länge cirklat kring frågan om hur en kan leva ett bra liv – som är självhushållande – och där en medvetenhet om det temporära i industrisamhället finns.


Min berättelse

När jag för första gången tänkte tanken att ”… jag borde cykla runt mellan gårdar i Sverige” så var året 2010 och jag studerade näst sista året kognitionsvetenskap (med inriktning interaktions- och tjänstedesign) på Linköpings universitet. Jag var helt inne i den akademiska världen och min identitet som kognitionsvetare och designer var stark. Men jag hade också kommit i kontakt med omställningsrörelsen och förstod att något var fel, något var väldigt väldigt fel. Jag försökte släta över den här konflikten genom att skriva masteruppsats inom ämnet kollaborativ konsumtion (att dela, byta, hyra istället för att äga), deltog i designevenemang inom hållbarhet och arbetade med ”klimatsmarta” mobilappar.


Det behövs något annat…

12-02 JagMen det här var inte tillräckligt. Jag fick en stark känsla av att det behövdes något mer än att hålla på med hipp tjänstedesign eller ”klimatsmarta” appar för att möta de enorma utmaningar det industriella samhället stod inför. När jag tog examen och många av mina studievänner flyttade till städer och fick välavlönade heltidsjobb så kunde jag gjort samma sak. Men istället valde jag att flytta ut på landet istället, för att ha tid att lära mig allt det som jag inte lärt mig på universitetet. En stark drivkraft var den också att inte tjäna mer pengar – jag ville inte ha mer pengar i plånboken varje månad än jag hade haft som student. Det här för att jag inte ville bli fast i en livsstil med högre inkomst, mer konsumtion och fler utgifter. Jag litade inte till min egen förmåga att göra det som jag visste var mest hållbart i världen – utan försökte istället designa min omgivning så det skulle bli lätt för mig att göra bättre val. Mina fem års studier av människans tänkande och hur omgivningen påverkar vårt tänkande fick jag användning för – men i hur jag har tänkt kring mitt eget liv.


Bort från staden

10-11-grönkål

Så sommaren 2011 flyttade jag ut till den småländska landsbygden, till en stuga utanför Tranås. Flytten kom inte av att jag hade en stor dröm om det fantastiska livet på landet – utan kom mer gradvis. Jag och några vänner delade på huset och kallade det för ett ”sommarhuskollektiv”. När jag så i slutet av mina studier i Linköping skrev masteruppsats, så sa jag upp lägenheten och bosatte mig i huset för att skriva. Men uppsatsen blev aldrig klar, det fanns så mycket annat roligt med självhushållningen som jag kunde syssla med istället…
Sedan 2011 så har jag hållit på med självhushållning på olika sätt. 2013 blev jag intervjuad i den lokala tidningen (”Konsten att leva hållbart” i Tranås tidning) och berättade då;

jag

– Vi odlar så mycket vi kan. /…/ Det vi gör ska varken påverka miljön eller omvärlden, berättar hon. Under de tre senaste åren – som varit präglade av självförsörjning – har jag lärt mig mer värdefull kunskap än vad jag lärt mig under fem år på universitet, fortsätter hon.

Så småningom flyttade jag från Småland, för att pröva att bo i en större gårdsgemenskap i Östergötland. För att sedan flytta vidare till Sörmland där jag bor idag. Tre olika platser i tre olika landskap på 6 år har det blivit. Jag har lärt mig otroligt mycket under de här åren – jag har odlat grönsaker, haft biodling, varit delaktig i fårskötsel, förädlat grönsaker, frukt och bär, slaktat höns och får, eldat och hållit på med vedhantering, bryggt öl, vin, cider och mjöd och så vidare.


Fokus på den yttre omställningen

Samtidigt som jag har lärt mig massvis av praktiska färdigheter, så har andra delar av livet inte riktigt hängt med. Allt fokus har varit på den yttre omställningen, det som en faktiskt kan ta på. Min egna inre omställning har fått stå åt sidan för det mer handfasta och praktiska. På ett sätt har både jag och de som jag haft omkring mig tagit med sig sina tankemönster, föreställningar, normer och värderingar från staden – till det självhushållande livet. Men var det så bra?


En rad frågor i huvudet

Så nu när jag utforskar på torp & gårdar i Sverige så är det med en rad frågor i huvudet. Vilka tankemönster hade vi gärna lämnat kvar i staden? Vad behöver en egentligen för att leva ett bra självhushållande liv på landsbygden? Hur kan vi bygga nya gemenskaper? Vilka nya myter och berättelser behöver ersätta de gamla? Vilka värderingar har vi? Är det fortfarande arbetslinjen som gäller; att vi ska göra oss förtjänta av respekt genom effektivt och hårt arbete? Är det bättre med fler saker avbockade på en ”att-göra”-listor – än få? Och har egentligen fortfarande projektplaner och ”att-göra”-listor en plats i våra självhushållande liv? Har det förändrats hur vi ser på tid? Hur känns det egentligen att leva i två paradigm samtidigt? Hur tar vi hand om de känslor som dyker upp när vi tänker på vad som händer i världen? Finns det normer kvar hos oss, som vi gärna hade lämnat kvar i det gamla paradigmet? Och hur kan vi egentligen leva ett bra liv tillsammans på landsbygden, där vi är självhushållande och där en medvetenhet om det temporära i det industriella samhället finns?


community2.JPG