När du tänker på de här jobbiga frågorna som klimatförändringar, utrotningen av arter, kollapsande ekosystem, och allt annat skit som det här samhället ger, vilka känslor väcker det hos dig idag?☼

”Det är lite olika beroende på vilken dag det är. Det är såklart, särskilt när jag tänker på mina barn och barnen överlag, framtiden, världen i stort, flyktingströmmar, då kan jag såklart bli jätterädd, orolig och uppgiven för den del också. ☼

Fast samtidigt. Jag pallar inte att vara uppgiven, för då orkar inte jag längre. Så jag försöker tänka att det lilla jag gör ändå gör någon slags skillnad. Det är det jag kan göra. Jag kan inte göra något mer än det. Och det känns väldigt tillfredställande. ☼

Är det något jag ska göra så är det det här. Så kan jag känna. Jag gör i varje fall det jag tror på, som kan vara med och göra något litet bidrag. Både om det verkligen skiter sig, då tänker jag att det här är bästa sättet att leva om det nu blir så. ☼

Men också på att visa att det går att leva på det här sättet. Och det gör väl att jag just nu i varje fall känner att jag gör i varje fall något. Och jag vägrar att ge upp hoppet.”☼

– Emma Nyman, 43 år, självhushållare, Näsåker

#omställningspionjärerna

#intebaramorötter


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *