Tänk om döden av det industriella fossildrivna tillväxtsamhället inte är en undergång, utan en övergång? – Jag tror inte på det samhälle vi har, jag tror inte det är sunt, säger Emma Nyman.

Vi sitter i en vagn på Emma och Max Nymans gård Uppströms i Näsåker. Det är snålkall vinter, blåsten rycker tag i träpanelen, men inne i vagnen är det varmt. Kaminen har varit igång sedan tidig morgon.

I ett samhälle där klimatkrisen kommit upp i mångas medvetande, som det akuta nödläge den är, har grupper som ’Extinction rebellion’ och rörelser som ’Fridays for future’ spridits som en löpeld. Det är upplyftande att se växande rörelser. Att folk är arga. Men fortfarande finns ofta en för snäv analys av det industriella samhälle som byggts upp. Fortfarande föreslås alltför ofta tekniska lösningar för att “lösa” klimatkatastrofen, som inte ifrågasätter status quo. Det är inte konstigt. För människor som är insnärjda i civilisationskomplexet så är ha kritiskt granskande ögon ofta omöjligt.

>> Läs hela nyhetsbrevet som PDF

-Jag blir mer och mer varse att jag tycker vårt samhälle är ute på hal is, säger Emma. På så många olika sätt. För mig är det bredare än klimatfrågan. Hur vi påverkar planeten, till exempel den biologiska mångfalden. Hela situationen för planeten. Men också hela tillväxttänket. Jag tycker det är en ohållbar livsstil för människan som människa, att stressa och prestera på det här sättet. Vi köper ingen lycka. Det vet vi någonstans och ändå gör vi det.

Självhushållaren Emma Nyman på Uppströms gård, Näsåker. Foto: Sofia Nygren

Emma Nyman är inte ensam om att känna som hon gör. Det blir tydligt när jag är ute och samtalar med omställare på landsbygden. De som är lite utkanten av civilisationskomplexet, de som spanar inåt från periferin. Det finns hos dem i grunden en medvetenhet om det temporära och djupt ohållbara i det industriella tillväxtsamhället. Det är ingen tvekan längre. Under vår livstid så kommer vi uppleva hur det är att leva i en kraschande omvärld. Det blir en minst sagt turbulent resa när vi inte längre har tillgång till den extremt billiga energin som drivit den industriella utvecklingen de senaste 100 åren.

Rycker vi bort drogen vi är beroende av så får vi en helt annat verklighet. Inte ett högenergisamhälle, utan ett lågenergisamhälle. Inte ett tillväxtsamhälle, utan ett nerväxtsamhälle. Pella Thiel, förgrundsgestalt inom omställningsrörelsen tar upp denna nya verklighet i ett avsnitt av podden ’Världar i omställning’. ”Våra samhällen är enormt beroende hela tiden av stora mängder energi. Tittar vi globalt är det 80 procent av energin som är fossil. Tar vi bort den är det en helt annan värld.”

Pella Thiel, ekolog och ena ordföranden i Omställningsnätverket. Foto: Annika at Klercker

Vår kulturella myt idag – framstegssagan – vill få oss att tro att det bara finns två vägar att gå; evig tillväxt eller apokalyps. Att det är svart eller vitt. Mer av samma eller domedag. Alla alternativ till det industriella tillväxtsamhället är brutala, med oempatiska människor i en ’free for all’ tillvaro där bara den starka överlever.

Men är det verkligen så? Är ett nerväxtsamhälle synonymt med en undergång? Är ett lågenergisamhälle samma sak som apokalypsen? I avsnittet ’Om slutet har börjat’ i SR-programmet Filosofiska rummet så frågar sig Pella Thiel det här:

“Jag tänker att det handlar om undergången av… vad? Vår civilisation, den tillväxtdrivna industriella fossilbaserade kultur som vi lever i idag, den innebär ju undergången för en massa andra. Till exempel den vita noshörningen som dog ut förra året. Och när många människor tänker på undergången, då tänker jag att det är den som de ser att tar slut. Att vår civilisation tar slut. Men det innebär ju att en massa andra undergångar inte behöver hända som vår civilisation har orsakat. Det är lite såhär; vad är det vi ser går under? Det tror jag är väldigt produktivt att tänka på. För då kan man börja tänka på; om vår civilisation går under, vad kan vi göra då? Det betyder inte slutet på världen. Det betyder slutet på världen som vi känner den, men inte att allt tar slut.”

Tänk om döden av det industriella fossildrivna tillväxtsamhället inte är en undergång, utan en övergång? Vad skulle hända om vi sa: välkommen kollapsen? Om vi vågade visionera något annat? Vad som helst annat som inte är ett industriella tillväxtsamhälle, borde vara ett bättre alternativ än det vi har idag. När vi ser alla konsekvenserna; klimatkrisen, den sjätte massutrotningen, kollapserna av ekosystem och utarmningen av den biologiska mångfalden med mera, borde vi inte välkomna något annat? Om vi slutade klamra oss fast?

Rob Hopkins, medgrundare av Transition Network och författare till The Power of Just Doing Stuff, The Transition Handbook, and The Transition Companion. Foto: Sofia Nygren

Rob Hopkins, medgrundare av Transition Network som senare spreds till Sverige och blev starten av omställningsrörelsen, kommer hösten 2019 att ge ut en bok om vår fantastiförmåga, eller snarare, bristen på den idag. Vi studsar ofta mellan berättelsen där framtiden bara är mer av samma, eller berättelsen om det stora sönderfallandet som händer just nu. Men om vi skulle börja meningar med fraser som ’Tänk om…’ eller ’Hur skulle det vara om…’ så ger det utrymme för helt andra sätt att se på framtiden. Boken ’From What is to What If’: Unleashing the power of imagination to create the future we want’ är ett kall till att återta och släppa lös vår kollektiva föreställningsförmåga.

Så fortsätt våga visionera alla modiga själar därute. Fortsätt gör det ni gör. Jag följer och stöttar er så gott jag kan, samtalar, gråter, skrattar, fotar och sprider det ni gör. Just nu synliggör jag alla ni på landsbygden ute i Sverige genom fotoserien: INTE BARA MORÖTTER – VI ÄR OMSTÄLLARE PÅ LANDSBYGDEN. Den är inspirerad av fotoserien ’People of New York’, som porträtterar New York bor med ett porträttfoto och citat. Där blir själva mängden en mosaik över boende i staden, med människor som du och jag. På samma sätt vill jag synliggöra genom den otroliga mängd människor ute i Sverige idag som aktivt försöker bygga något nytt i det industriella tillväxtsamhällets sista dagar. De är som du och jag. Vi är många som är del av detta paradigmskifte. Många som känner som Emma Nyman i Näsåker och aktivt tar steg för att bygga något annat. Och syns vi, så finns vi.

Tack för att ni också tror att en annan värld är möjlig.
// Sofia

Källor:
’’Pella Thiel om att leda och organisera omställning lokalt och globalt’, Världar i Omställning av Maria Ehrnström-Fuentes, 5 april 2019.
‘Om slutet har börjat’, Filosofiska rummet, SR, 17 mars 2019
‘From What is to What If’: Unleashing the power of imagination to create the future we want’, Rob Hopkins, 2019, Chelsea Green Publishing. (Ännu ej utgiven)


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *